Debatt

 

Publicerad i DD, hösten 2013

En tung börda att bära

Att vara arbetslös är ett tungt liv, det har jag alltid vetat. Framförallt genom det faktum att min mamma ofta har varit det. Men att själv uppleva det övergår allt jag någonsin varit med om, samtidigt som man försöker dra lärdomar av denna börda.

Att vara arbetslös är något fruktansvärt för den drabbade. Det är bara att tänka på ordet arbetslös och dra paralleler till ordet rökfri. Lika jobbigt som det är för en rökare att vara utan sina cigaretter, lika jobbigt är det för arbetaren att vara utan sitt arbete. För nog för att man kan kalla befolkningen för lat, precis som Reinfeldt gjort, men då får man väl banne mig bevisa att den är det också. Och sedan kommer defenitionen av ordet lat; om man är lat när man inte klarar av att skriva ett cv till ett speciellt jobb, om man är lat om man inte orkar gå till alla de jobbcoachingstider som ska va bestämda för en, precis som mamma fått gjort, eller om man är lat eftersom man är arbetslös och därför inte får någon rutin på sitt liv och som därför får ett enda stort kaos i sitt huvud när man inte vet hur man ska kategorisera alla uppgifter man försöker ge sig själv. Är det ens värt att jobba idéelt för den arbetslöse? Många gånger har jag försökt intala mig själv om det, men i vårt hårt industrialliserade land är det som att ropa mot personer på en hög betongvägg: Visst hörs man, visst väsnas man, men glöms bara bort som ännu en av de dryga, bakåtsträvande personerna som inte förstått att samhället måste moderniseras.

Vad är det som behöver moderniseras? Det ligger något väldigt fel och missvisande bakom de orden.

Som att säga att arbetarklassen inte skulle existera.

Som att säga att Sverige inte längre har lika hög arbetslöshet längre eftersom siffrorna visar att sysselsättningen har ökat markant. Men när det då istället handlat om Jobbcoaching, timanställning, stämpling eller ”Vi ringer upp dig”-jobbet istället för riktigt jobb eller praktik. Var tog den tiden vägen när våra föräldrar kunde få jobb så fort de gått ut skolan?

Moderniseringen av Sverige sker automatiskt. Men att modernisera idealen är fel, missvisande och gör fruktansvärt ont för de som är drabbade av det. Så nästa gång vår statsminster ska göra någon tv-intervju, ler i rutan och säger att det inte alls är så stor arbetslöshet i Sverige kan han väl tänka på alla de ungdomar som förväntas gå ut i arbetslöshet, på de långttidsarbetslösa som ”blir sysselsatta” men inte får ett öre för sitt engagemang, på det hårda klimat som skapats och de ärr som lämnas efter till kommande generationer. Det leendet blir inte lika värmande då.

Rasmus Karlsson

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *